Platsen

Inom storyline anser man att det är viktigt att eleverna får pröva praktiskt genom att bygga modeller av hur de tror eller vill att någonting ser ut. När de konstruerar de praktiska modellerna konstruerar de också sina egna frågor; Hur ser egentligen ett träd ut? Denna visualisering av det eleverna arbetar med är väsentlig. Allt de gör skall exponeras i klassrummet så att man kan ha det som gemensam utgångspunkt för arbetet. Det eleverna skapat blir del av klassens utställning som hela tiden byggs på och förändras under arbetets gång.

Att åskådliggöra platsen som Storylinen utspelar sig på och att exponera övriga delar av berättelsen är viktigt även om man arbetar med större barn eller vuxna. Utställningen blir ett påtagligt exempel på arbetet i klassrummet. Du som lärare får genom visualiseringen av arbetet klart för dig hur dina elever uppfattar det ämnesområde ni arbetar med. Du kan se vad ni behöver arbeta mer med. För eleverna blir exponeringen något att samlas kring. De får klart för sig hur andra elever uppfattar ämnesområdet och utställningen stimulerar därför diskussioner. Att du som lärare uppfattar det eleverna gör som viktigt blir tydligt för dem när bilder, böcker, modeller, sagor, dikter och beskrivningar exponeras på ett sammanhållet och respektfullt sätt.

Att skapa platsen, en hållbar stad, ett nöjesfält, en skolgård eller en medeltidsby ger en möjlighet att visualisera svåra och komplexa problem. Genom platsen skapar man en egen verklighet där man t ex kan ta ställning i olika frågor på riktigt. Verkligheten kan genom platsen flytta in i klassrummet. Eleverna känner sig starkt engagerade eftersom det handlar om en miljö som de skapat och genom de engagemanget väcks ofta en empati för platsen, Det jag tycker om det bryr jag mig om, en känsla och reflektion man kan ta med sig ut, utanför klassrummet i den riktiga världen.


Storyline utnyttjar berättelsens form för att skapa sammanhang och engagemang. Alla berättelser utspelar sig på en plats under en speciell tid och innehåller karaktärer. För att skapa spänning i en berättelse planerar man in händelser i vilka karaktärerna involveras.
Ingredienserna i en storyline skiljer sig inte åt från andra berättelser. Tiden måste vara bestämd och uppfattas av alla elever. Ju tydligare platsen åskådliggörs desto lättare är det för eleverna att involveras i arbetet, karaktärerna ska finnas med liksom händelser.


Förhållningssättet som praktiseras inom storyline innebär att läraren alltid anstränger sig för att visa eleven och elevens arbete respekt. Man utgår alltid från elevernas förkunskaper och ser det eleverna redan vet och kan som en stor resurs i klassrummet. Eleverna får möjlighet att först konstruera sina egna förklaringar innan man kontrollerar hur det förhåller sig i verkligheten. Elevernas redovisning sker i ett sammanhang där alla lyssnar och där läraren ställer intresserade frågor. Elevernas praktiska arbete exponeras på ett sätt som lyfter resultatet. Läraren ställer förhållandevis höga krav på sina elever men kraven återföljs av en tydlig struktur som gör det möjligt för alla elever att lyckas. Aktiviteterna i klassrummet varieras så mycket som möjligt för att alla typer av elever ska få visa sina starka sidor.

Eleverna är experter på just sin karaktär, sina marknadsstånd, sitt städbolag eller vad det nu är de skapat. Läraren är alltså inte den enda experten i klassrummet utan håller en jämförelsevis låg profil.